Jag vet inte riktigt var jag skall börja, känslorna flödar just nu. Anledningen till att min uppdatering vart dålig online den senaste tiden är för att allt har kretsat kring om jag ska stanna i Taiwan eller inte. Då administrations arbete tar sin tid ville jag inte gå in på det innan det var klart. Nu sitter jag här i Taipei redo för ytterligare ett halvår, galet! Hade inte ens kunnat drömma om att jag skulle bli kvar. De senaste veckorna har verkligen gått snabbt och vart fullbokade. Slut presentationer, mängder med avskedstillställningar för att bara nämna några. Alla dessa avskedstillställningar har vart jobbiga för mig då fokus just vart på att åka hem i flera veckor. En del av mig vill ju givetvis hem till familj och vänner men jag vet också att jag kommer ångra mig om jag inte genomför det här.

VARFÖR STANNAR JAG?
Ni som hållt kontakt med mig vet att jag gått och grubblat i flera månader. Har haft en magkänsla som säger att jag inte är klar med Taiwan ännu. Jag verkligen älskar detta land! Jag har även fått grymt bra kontakter och fina vänner här och vill inte bara bryta banden. En annan faktor är förstårs kinesiskan, det är dags att ta tag i den på riktigt. Jag tror vi alla behöver en riktigt stor utmaning någon gång och det här är min. Jag är den enda som stannar kvar här så det är nu äventyret börjar, mitt livs äventyr!

 

Utöver detta har mitt liv vart ganska enformigt den senaste tiden. Träning och pluggande är det som förgyllt alternativ pinat min vardag.Ett tecken på att jag legat i med träningen är när alla börjar känna igen mig. Inte bara på gymmet. Idag efter träningen gick jag in i en sminkbutik i närheten av tunnelbanan. Personalen kom glatt fram och sa "vi känner igen dig, du går förbi här varje dag! " efteråt fick jag även kommentaren " vi ses imorgon". Angående igenkännandet så var jag lite sen till tisdagens träning så jag försökte smyga in i salen. Då skriker instruktören mitt under passet " hej malin! alltid lika kul när du kommer!". Under ett pass sägs nog mitt namn minst 10 gånger av ledaren. observera att det är en stor sal med kanske 50 taiwaneser och jag. Instruktören är jätttebra men ibland är det skönt att vara lite anonym, man sticker ju ändå ständigt ut här!

Promenad i mitt distrikt!

 

Igår när jag klev in i hissen här hemma stod en familj i hissen. Den lilla killen frågade sin far vilken våning jag skulle till. Jag svarade 4 på kinesiska och jag tog fram sin hand "one two three four"  så galet söt. I övrigt om man hamnar med någon i hissen här hemma behöver man aldrig klicka på hissknappen för innan jag ens hunnit komma in i hissen har dem klickat på 4e våningen åt mig. Hisstiden är lång här i Taiwan, jag undrar hur mycket tid jag lägger på att vänta på hiss varje dag. Vill knappt räkna! Till exempel så har huset mitt gym är i 27 våningarr och 4 bottenvåningar, 31 våningar och 8 hissar. Givetvis är aldrig hissen på rätt våning!