Dagen började med en morgon utan kallvatten för vissa och utan varmvatten för andra. Efter duschen gick vi ner till frukosten som bland annat bestod av toast, köttfärsås, baozi, melon och ljummen juice.

Klockan 8.30 träffades vi vid vår buss sedan bar det av mot affärskvarteret Xidan. Det visade sig att vi var lite för morgonpigga. Alla affärer öppnade först 9.30 så vi åkte ett annat affärskvarter vid namn Wangfujin. I bussen informerade Tea, Klas och Johanna om Volvo eftersom vi skulle besöka företaget senare under dagen.

Efter shopping av bland annat kommunistmössor, inga namn nämnda, åkte vi med bussen till en stor restaurang där tre stora bord var reserverade för oss. Maten bestod av allt från brytbönor och kyckling till komage. Det är tur att vi har Jie med oss som kan berätta vad maten egentligen består av. Efter ett vackert trumsolo på porslinet av Victor och Kristoffer Rolfsson körde busschauffören oss till Volvo.

Volvo låg i ett väldigt högt inglasat hus på hela 42 våningar. Hissen tog oss 15 våningar upp på minimal tid. Där väntade tre pratglada och nyfikna kineser på oss. Vi pratade bland annat om kulturella skillnader samt likheter mellan våra länder och de ville veta hur vi uppfattade Kina och dess invånare.

Efter önskemål från oss elever så bar det av till Sidenmarknaden. Här prutades det vilt, vissa var bättre än andra. Victoria lyckades köpa en Peakjacka för 100 Yuan och Emelie Carlberg ett par Converse för 30 Yuan. Vi alla var nog trötta efter två timmar bland påträngande kinesiska försäljare.

Väl tillbaka på hotellet var det dags att leta reda på dagens kvällsmat. För oss och några andra från klassen stod det nudlar på menyn. Till efterrätt blev det lyxglass från Häagen-Dazs. Mumsigt!

Imorgon är det dags för första skoldagen och det börjar bli nervöst.
God natt från Beijing
- Hanna Stegrell & Malin Assarsson

MINA TANKAR
Att kinesiska försäljare kan vara så sjukt jobbiga. Man orkar med dem max 2 timmar. Jag tycker dock att  jag under den här resan lärt mig att hantera dem mycketbra. Med lite kinesiska fraser så löser det sig. Nu vet man också hur lågt man kan gå när det gäller pris. Första maknadsdagen gick man rakt i kinesernas fälla och gjorde dåliga köp. " Im losing money" etc. Första priset är alltid ett sjukt skampris bara för att vi är västerlänningar. De VET att vi kan betala mer än en kines. I vanliga butiker så har kineserna ett minst sagt anorlunda system. Du säger till en anställd i närmaste disk att du vill köpa produkten. Personen ger dig en massa lappar, du går till en anan disk och betalar. Sedan får du lappar tillbaka och kan gå tillbaka till personen du pratade med först där du får dig produkt. Kina gör allt för att förhindra arbetslösheten. Dörröppnare  och fönsterputsare finns överallt.