Orkar inte berätta detta om och om igen förtillfället så denna text är för er som undrar.
Inatt lämnade mig älskade mormor men även vän världen.

Morfar vaknade av att hon andades konstigt, han gjorde första hjälpen och kallade på ambulans. Ambulanspersonalen försökte att få liv i henne i en timme, hennes kropp svarade men när de anlände till lasarettet hade hon ingen puls längre.

Mormor var bara 65 år och hade nyss tagit pension. För 13 år sedan hade hon en hjärtinfarkt vilket resulterade i att hennes hjärta enbart hade en kapacitet på 50%. En sak som jag inte visste var att den senaste mätningen visade att hon enbart hade 35% kapacitet. Ambulanspersonalen var tvungna att använda 14 elchocker för att få svar vilket tar på hårt hjärtat.

Pappa ringde mig 01.56 inatt : "Klä på dig, mormor är död". Jag frågade flera gånger om han skämtade. Min mormor klarade ju allt, hon var frisk och visade inga tecken på någonting. Varför skulle hon vara död? Tillsist insåg jag att det var sant och jag fick väcka min bror. På lasarettet mötte vi morfar, ärligt talat har jag aldrig sett honom gråta, så denna gången var den första. Han var helt förstörd. 00.48 hade han larmat och cirka en timme senare var hon död. Jag befann mig på sjukhuset 02.10 någonting så mormor hade bara vart död i cirka 20 minuter när jag kom. Jag har gråter floder periodvis, har inte fattat att hon är död trots att jag sett henne.

Som jag nämde tidigare var min mormor som en vän för mig. Henne kunde jag prata om allt med, verkligen allt. Från galna fester som hon/ jag vart på till skola/jobb. Hon var nästan som en tonåring i en vuxens kropp. Ni som träffat henne vet vad jag menar.. Hon skulle vara med när jag fixade min balklänning, om ingen dög skulle hon sy. Det har dykt upp så många frågor nu. Varför får hon inte vara med om när jag tar studenten? Jag hade velat att hon var med på alla speciella tillfällen i livet som giftermål, barn etc. Vad händer nu med båten? Framförallt vad händer nu med morfar? 

Som ni säkert redan förstått har jag inte sovit en blund inatt, har befunnit mig på lasarettet och hemma låg jag bara och grät. Åkte till viktor när pappa skulle in till stan tidigt i morses och hans stöd var guld värt<3  Nu börjar paniken om alla skolarbeten dyka upp, projektet skall vara inlämnat på fredag...

Senast jag pratade med mormor var i söndags. Då pratade vi om textilhögskolan och en massa textila saker. saker som hon var proffs på eftersom hon var direktris. Nu känns det verkligen som jag valt rätt.

JAG ÄLSKAR DIG MORMOR, FÖRALLTID!