Update
2012-11-15
17:01:00
Låt oss börja där jag avslutade det hela. Väckarklockan ringde 05.00 för vi skulle till skolan en söndag. Efter tre timmars bussresa var vi framme i Taichung och National Science museum. Efter en guidad tur blev det en special hopsatt meny på en taiwanesisk restaurang. Utan tvekan bland den bästa maten jag ätit här! För er som tror att taiwanesisk mat är den samma som kinesisk har fel. Den är mycket bättre och har inte samma smaksättningar!
Efter lunchen var det dags att åka upp i bergen för att besöka en aborginal village. En mycket slingrig väg med underbar utsikt ledde oss till Atayal village. Vi träffade en familj som startat vävverksamhet i by för att ge pengar och jobb till invånarna. De hade även öppnat en förskola där, väldigt kul att se! Förra året hade hon även gjort en fashionshow, uppe i urskogen. Kläderna som visades upp var modern design av klassiska kläder. Grym kollektion som lika gärna kunde visats i storstan! Detta engagemang skapades för att dels locka tillbaka invånare till byn. Trötta begav vi oss hemåt när mörket smög sig på. Vi var inte hemma förrän 22 tiden så trötta var bara förnamnet.
Familjens yngsta dotter
Utöver detta har mitt liv vart ganska enformigt den senaste tiden. Träning och pluggande är det som förgyllt alternativ pinat min vardag.Ett tecken på att jag legat i med träningen är när alla börjar känna igen mig. Inte bara på gymmet. Idag efter träningen gick jag in i en sminkbutik i närheten av tunnelbanan. Personalen kom glatt fram och sa "vi känner igen dig, du går förbi här varje dag! " efteråt fick jag även kommentaren " vi ses imorgon". Angående igenkännandet så var jag lite sen till tisdagens träning så jag försökte smyga in i salen. Då skriker instruktören mitt under passet " hej malin! alltid lika kul när du kommer!". Under ett pass sägs nog mitt namn minst 10 gånger av ledaren. observera att det är en stor sal med kanske 50 taiwaneser och jag. Instruktören är jätttebra men ibland är det skönt att vara lite anonym, man sticker ju ändå ständigt ut här!
Promenad i mitt distrikt!
Igår när jag klev in i hissen här hemma stod en familj i hissen. Den lilla killen frågade sin far vilken våning jag skulle till. Jag svarade 4 på kinesiska och jag tog fram sin hand "one two three four" så galet söt. I övrigt om man hamnar med någon i hissen här hemma behöver man aldrig klicka på hissknappen för innan jag ens hunnit komma in i hissen har dem klickat på 4e våningen åt mig. Hisstiden är lång här i Taiwan, jag undrar hur mycket tid jag lägger på att vänta på hiss varje dag. Vill knappt räkna! Till exempel så har huset mitt gym är i 27 våningarr och 4 bottenvåningar, 31 våningar och 8 hissar. Givetvis är aldrig hissen på rätt våning!
Min första tenta är nu skriven! Nu har jag bara 2 presentationer och en inlämning innan jag kan andas lite igen. Inläggen kommer härdanefter vara fler och mer kontinuerliga. PUSS FRÅN EN TRÖTT STUDENT!
Kommentarer
Trackback